Bra resesällskap

Image

Så var den då här den sista stora resan för tjurarna Bruna och Jakob. Det är inte helt enkelt att skriva om ämnen som slakt och död, som djurägare lever man nära sina djur, gläds när det kommer nya friska kalvar lider med dem när de blir sjuka och våndas för denna dagen, dagen som har varit på väg enda sen de föddes. Image

Bruna kom till oss som kalv från Fredriksdals Friluftsmuseum och hans mamma Frilla är född här hemma hos oss så han har släktband med många kor på gården. Han gillade att komma upp och hälsa och gärna bli kliad. Är man född på en anläggning som Fredriksdal  blir man från första dagen van vid att ha människor kring sig. Hans vilja att vara nära människor har gjort att han inte har fått följa med ut till våra naturreservat som har många besökare. Tjurar som finns i såna områden får inte söka kontakt med människor utan vara nöjda med att bara va, därför har Bruna fått bo här hemma på gården och haft sina egna kor i stället.Image

Jakob namngiven efter en av våra praktikanter var så efterlängtad när han föddes. Hans mor Lina hade haft en massa otur med sina kalvar och ingen av dem hade klarat sig. Med lite draghjälp av undertecknat och namngivne praktikant kom han till världen stor och kraftig till glädje för oss och modern. Han har nu haft flera damer under sommaren och hans första kalvar borde födas efter nyåret.

Image

Nu gapar båset tomt, sista kvällen fick dem spendera inne i stallet och inte ute i vindskyddet med resten av flocken. Alla våra avelsdjur spenderar en period inne uppbundna för att de skall vänja sig vi människor och att sitta fast, det underlättar enormt i framtiden när man behöver flytta eller om de blir sjuka och behöver behandling. Nöt är nog det värsta när det är dags för slakt, inte så att de lider eller far illa utan för att det känns lite extra när man kör ett djur till slakteriet som man har känt i flera år.

Annonser

Vinterbiodling

Image

Vanligen brukar det inte vara så mycket att gör i i bigården så här års. Efter sista slungningen i augusti får bina sitt vinterfoder och två behandlingar mot ett kvalster som heter varroa och orsakar bina mycket skada både genom att parasitera på larverna men även sprida olika virussjukdomar. Efter augusti detta är det vintervila som gäller och bina får klara sig själva fram till våren då man gör ett första besök ute i kupan för att se hur dem har klarat vintern och om de behöver flera ramar för honung och yngel.Image

Men vi hade ett ärende till två av samhällena i dag, det skulle äntligen få flytta från sina tillfälliga avläggningskupor till en fin dubbel trågkupa där det kommer att få det betydligt rymligare. När vi flyttade över ramarna fick man sig en överask när flera av dem innehöll täckta yngelceller så väl som larver och ägg. Ingen hade berättat för bina att de borde ha slutat med det så här års och i stället fokuserat på vila inför kommande säsong. Bägge samhällena var birika och hade gott om foder så denna manöver borde inte ha medfört allt för stora störningar för samhället.

Image

End of the line

Image

En riktigt ting november dag för oss här på gården, naturens nyck orsakade att vi förlorade två djur i dag på mindre än några timmar. Närmast i bild har vi här Bokeslundsgårdens egna kosa Imagine, hon var den sista kalven till vår gamla ledarko Astrid, namnet har hon fått för att vi var helt tagna på sängen av hennes ankomst för vi trodde inte ens Astrid kunde bli dräktig igen. Bilden är från i sommras då hon och stora delar av flocken befann sig i Ire naturreservat, hon ligger här tillsammans med  en av våra ungkor Havanna och idisslar.

Image

Under några dagar nu har vi misstänkt att Imagine själv skulle nedkomma med sin andra kalv och så nu på eftermiddagen så vi dom första säkra tecken trodde vi, I vanliga fall föds kalven med frambenen först tätt följt av huvudet lite som en simhoppare. Direkt visste vi att något var fel för det ända som stack ut var en svans och det stod klart att kalven låg i sk sätesbjudning med rumpan först. Det var inget annat att göra än att ringa efter vår veterinär Åkerlund för att få hjälp med att få ut kalven.Image

Eftersom det inte fanns några verkar var vi tvungna att hjälpa till att dra ut kalven, detta gör man genom att fästa rep i kalvens fram eller bakben. Genom att gå in i kon med armen lyckades veterinären få benen i läge med ett rep runt varje. Efter en kort stund stod det klart att detta inte var en vanlig förlossning, kalven var redan död och hade varit död en tid för det var ingen trevlig doft som spred sig i vindskyddet. Troligen så hade kalven varit klar för att födas men på grund av sätesbjudningen kom den inte in i bäckenet och förlossningen startade aldrig på riktigt och kalven dog. Image

Med lite draghjälp fick vi snart ut kalven som var helt normal i alla avseenden, veterinären går direkt efter in och känner så det inte har blivit några skador på kon av förlossningen, inga skador eller blödningar hittas. Vi detta laget har Imagine lagt sig ner och gör inga försök att ställa sig upp. Hon är kraftigt medtagen och nedkyld efter att ha legat ute under början av förlossningen. Vi tar tempen för att bekräfta den låga tempen och ordnar sen så att hon får tillgång till ett eget utrymme, får mat och vatten samt bäddas in i flera lager halm för att få upp temperaturen igen.Image Att förlora en kalv vid förlossningen har varit ovanligt hos oss tidigare men i år har det redan hänt ett par gånger men då har det varit följden av en virusinfektion som kallas Smallenberg. När ett djur blir infekterat under en viss del av fosterutvecklingen orsakar viruset missbildningar och aborter. Men denna lilla killen var helt perfekt bara med en himla otur men det kändes inte då så mörk för vi hade lyckats rädda Imagine. Tyvärr så tog vi ut glädjen i förskott, nån timme senare försämras hon snabbt och dör hon med. Troligen så hade hon redan innan förlossningen drabbats av en sepsis (blodförgiftning) av att ha en död kalv moderkaka och fostervatten i sig utan möjlighet att få ut det, ansträngningen som kommer av att vi drar ut kalven blir för mycket för henne och hon orkar helt enkelt inte mera

Hösten en tid för nya starter

Image

Man saknar inte kon fören båset är tomt, Saga här till höger har tillsammans med sin dotter flytta från gården för att lägga grunden till en ny besättning med Fjällnära kor. Det är dock inte så mycket saknad då man knappt kan tänka sig bättre startdjur. lugna, fina vana att stå uppbundna. Nu får man bara hålla tummarna för att sommarkärleken Gordon har gjort sitt och Saga kommer att få en kalv till vintern så att det nya ägarna kan komma i gång med mjölkandet.Image

Inte bara kor har lämnat oss även två Göingegettjejer fick flytta till Skivarp för att förstärka en besättningen som till stora delar stammar från vår. Deras ena trotjänare Darma var den första geten som föddes här hemma och det känns skönt att veta att hon har ett sånt bra hem, Maja och Lisa kommer att trivas alldeles utmärkt med det andra djuren och folket på gården. Antalet getter minskar visserligen något men titt som tätt trillar det ut nya ur getterna. 5 killingar har kommit under sommaren/hösten var av den ena från en av årets killingar som inte var året när hon själv blev mamma till en liten dotter. Getter har en unik förmåga att föröka sig om det trivs. Det gäller att man har stenkoll på vilken bock som går med getterna hela tiden för att kunna veta härstamningen på killingarna som kommer även nu under sommaren.

Image

Även hos fåren blev det lite tunnare, av årets lamm så är det främst tacklammen som har en chans att bli avelsdjur. Men efter att vår granne som har Klövsjöfår frågat om vi hade någon fin bagge till övers fick nummer 90 chansen att få en hel flock med egna tackor att underhålla. Man blir förundrad över en tillväxt som lammen har, när det föds väger det inte många kg men efter sommaren på naturbete får man rejäla slaktkroppar och fina skinn från dem. Våran nya praktikant Glenn har ett extra gott öga till fåren och har det senaste dagarna klippt hela vinterflocken. Så många runda tackor skvallrar om en bra sommar och många fina lamm till vintern. Så här på hösten har man många svåra val när det kommer till vilka djur man skall spara själv, vilka man kan sälja och vilka som skall slaktas. Får nog bli så att flocken utökas med några nya ungtackor när man ser så många fina ungdjur.

Image

Det är inte Bara så att djur lämnar oss utan en och annan får även flytta hit i stället, som snyggingen här på bild Almviks Ola Melika Vera Selmen. Med ett sådant namn måste man vara en riktig kanonkille! kan bor nu med ungbockarna men skall snart få flytta in med våra gammalkillar Dunder Hård och Charlie. Oftast så är bockarna mycket goda vänner när getterna har flyttat till sitt vinter visste. Det händer inte så ofta men i bland behöver man ta in nya avelsdjur för att kunna skapa nya spännande kombinationer med det som vi redan har här hemma. Alla våra flockar av idisslare är så pass stora att man kan vara nästan självgående med egenrekrytering av både han och hondjur men när det dyker upp en fin kille som Ola här på marknaden kan man inte motstå.