Kulturen sommar

Image

Är det inte lite för bra? är det verkligen så här skåningarna har det? Fantastisk lantmiljö, strålande sommardag och familjen samlad vem kan begära mer? Detta är verkligheten för fantastiskt, Emma och hennes familj på Kulturens Östarp som ligger mellan Sjöbo och Lund lever drömmen. Friluftsmuseum sen snart 100 år och allt startade med gården som ni ser i bakgrunden, Gammelgård är kärnan i det som är Östarp, helig mark för alla som arbetar med lantraser, Georg Karlin grundare till Kulturen i Lund och Östarp arbetade från början med att bevara det sydsvenska lantbruksdjuren bland annat Urkon från Markaryd för att vissa på den typ av djur som redan på 20-talet var på väg bort att gå förlorade.

Image

Karlin var före sin tid när det gällde bevarande och inget av det raserna som han skapade en fristad för på Östarp finns kvar i dag då bevarande inte var på modet. Jordbruket har alltid varit en viktig del av museets verksamhet, att inte bara vissa hur det en gång Var utan faktiskt vissa hur det Är. Besöker du Östarp kommer du hitta en mångfald av lantraser bl.a. Linderödssvin, vår enda skånska och svenska lantrasgris som länge setts som ett ”museumdjur” till för att visa inte att brukas. Linderödssvinet visar dock framklövarna i restaurangvärlden och dess goda kött som djurägarna har fått ha för sig själva fram tills nu är högt eftertraktat.

Image

Bokeslundsgården har nu under flera år samarbetat med Kulturens Östarp och nu under sommaren hjälper våra Göingegetter och Ringamålakor/Skånska röda/Granemålakor till att bevara det öppna beteslandskapet och rika floran. Gamla svenska djurraser i klassisk miljö formade av och med varandra genom tiden. Så på samma marker som en gång Urkon betade går nu våra kor två länkar i kedjan som måste få finnas kvar för att denna miljön skall få finnas

Granemålakons beskyddare Vigert Fredriksson

ImageInte alla besked man får är såna man vill ha, Vigert Fredriksson mannen som bevarade Granemålakon till eftervärlden gick den 10 augusti bort. Det glade honom mycket att veta att hans djur och dess ättlingar lever vidare hemma hos oss. Kon på bilden är founderkon Rut som föddes i Vigerts besättning 1999. Som hans familj och vänner uttrycker det:

Frid susar träden vid

hemmet Du lämnat

Farväl bugar skogen

Du vandrat uti

Tack kvittrar fåglar

som var morgon

Dig hälsat

Tyst sjunger vinden

sov i ro

Restaurera betesmark med mina bästa medarbetare

ImageFyra trådar av metall gör all skillnad om det skall vara en grön djungel av sly och vass eller en betesmark som är på väg att återfå sitt forna utseende. På mindre än ett år har våra Göingegetter och Allmogekor kommit lång med att öppna upp undervegetationen så solen kan nå marken så gräs och örter kan frodas, men än återstår mycket arbete med att bli av med alla dom rotskotten som Salix Asp och Björk skjuter. Det går att röja men effektivast är  ändå en blandning av betande djur som med sina olika betessätt som håller det i schack utan att man själv behöver lägga tid eller bruka röjsåg med bensin.ImageSeptember 2012 när getterna för första gången fick komma in i den nystängslade skogen var det ett överflöd av mat för dem, getter äter helst löv, skott och bark och de behövde inte anstränga sig för att hitta något av det. Lite förenklat kan man se getterna som skaparna av betesmark genom att dom röjer undan mindre träd och buskar medan kor är mera av förvaltare som med sitt betande underhåller markfloran. Får är ett mellanting betar gärna löv och sly men inte lika kraftfullt som getterna och dem klarar inte av förvuxet bete där är korna oslagbara att återigen få en rik och produktiv grässvål.ImageBilden här är från 2005 då vi utökade gården med vår mossskog, även om inte skillnaden är så uppenbar redan nu så är det värdefullt att ha bilder som denna för att se vad det är som har hänt. Människan har en förmåga att blicka framåt hela tiden och glömma det som man har uträttat. Det mest påtagliga kommer att bli när dom stora träden tas ner om några år medan arbetet som djuren gör nu är en nödvändig förberedelse, skynda långsamt för att få ett bra resultat.

Årets varmaste dag

ImageÅrets än så länge varmaste dag tillbringas bäst i skuggan av några unga björkar i väntan på en bris eller att kvällens skall ge lite lindring. Med tanke på att fåret var ett av dom första djuren som domesticerades för mer än 10 000 år sedan i det som vi kallar för Irak/Iran borde dom vara vana vid värmen och en torr svensk sommar. Men att se hur dem påverkas av värmen kan man lätt se att anpassningen som har skett av våra nordiska kortsvansfår har varit mycket effektiv. Innan dom flyttade ut på betet i våras klippte vi alla djur så dem inte skulle behöva släpa runt på en massa onödig ull men tittar man på dom nu så är det flera av dem som börjar bli ganska påpälsade. Klövsjöfåret har en stark och slitstark ull av ryatyp även om kan hitta dom flesta ulltyperna på djuren i vår flock, det är himla praktiskt för forna tiders bondmoror. Från sin flock fick man ull till allt från sockar vantar mössor till stoppning för sadlar och seldon. För finare arbeten är sommarullen den bästa stark och glansig efter en hel sommaren utomhus, vinterullen är ganska livlös och har ofta en del rester av vinterfodret kvar.ImageNågra i flocken var dock mer nyfikna än varma och baggen Lars passar på att få lite extra uppmärksamhet, vilken flockledare skulle han vara om han inte såg till att alla som närmades sig hans damer hade goda avsikter? Med lite tur så börjar brunsten om några veckor och vi kan förvänta oss våra första lamm i början av januari. ImageInte bara Klövsjöfåren söker skugga vår Granemålatjur Jessy James och hans donna Inga låter sig inte rubbas av en tjurkalv som är betydligt mer sugen på att bussa lite än att bara ligga och vila sig. Det finns inte så många Granemålakor här i välden och i år är första året som vi har haft många nog att dela på dem i flera olika betäckningsgrupper, anledningen till detta är att vi vill ha så många olika kombinationer av olika djur som möjligt, alla tjurar skall få möjligheten att delta i bevarandet och vi är nu i ett läge där alla kvigkalvar kan gå till avel.

På besök hos får och kor

ImageEfter ett telefonsamtal från en man i Blekinge som bar intill ett av det naturreservaten son vi betar med våra djur blev det en liten utflykt för att fånga in flocken som skulle driva runt vind för våg. Väl på plats var det svåraste att hitta korna för dem var där det skulle vara, i sin hage. nån hade lämnat grinden öppen men inga täcken på att djuren hade varit ute. Men det är lika bra att ta det säkra före det osäkra så vi ropade på korna och så gick vi gemensamt över till den andra hagen som är full av bete. När vi ändå var i krokarna passade vår praktikant och jag på att besöka vårt andra bete Stilleryd ute vid kusten, det är tur att en del av våra Granemålakor är röda för när dom gömmer sig i skuggorna är dom minsann inte så lätta att hitta.ImageVår äldsta kor Rut född -99 tillika ledare i flocken har bästa platsen i skuggan, hela flocken är mer eller mindre alla ättlingar till henne och undre dom 9 år vi har ägt   henne har hon fått 6 kalvar det är ganska bra gjort med tanke på att hon var gravt överviktig och det tog några år innan hon blev dräktig första gången, efter det har det gått som på räls med dom andra.ImageInte bara kor bor på betet i Stilleryd även stora delar av vår flock med Klövsjöfår kan man hitta där, 19 tackor baggen Lars och mer lamm än man minns utan fusklapp.

Trots att lammen är födda senare än vanligt växer dom så det knakar förutom dem vanliga vita och svarta lammen finns det även en brun bagge, det är den andra gången som vi har fått ett brunt lamm, mycket trevligt men överraskande.

En helt vanlig dag i Blekinge

ImageVansinnigt nyfikna kor man ha, så här på sommaren när de är på bete och man inte själv ser till dem varje dag verkar det som om de tar varje chans att komma och undersöka hur det står till med en. Den tiden som man lägger på dem som unga och att få dem tama är väl investerad tid. Ca 3 månaders uppbindning avslöjar ganska snart om det är en lugn och trevlig individ eller en som alltid kommer att vara svårhanterlig. Alla potentiella avelsdjur måste gå igenom detta och de allra flesta gillar tiden inne i stallet med ryktning och ompyssling. Antingen de är ungdjur eller stora avelstjurar på över 800 kg leds de lätt runt med ett hornrep eller grimma, eller som här kommer och är som ett plåster på en ute i hagen.ImageDet är inte bara mycket kokontakt när man besöker våra sommarbeten, man blir nästan lite kyrklig när man får kämpa hårt för att undvika att trampa på Jungfru Marie Nycklar. På Ire natureservats stora område med slåtterängar växer det säkert tusentals av dessa orkidéer tillsammans med Fibblor, Slåttergubbar och mycket mycket mer.ImageDet är inte bara rara växter man hittar i markerna efter denna blöta sommar, årets första Karl Johan fick följa med hem. Man känner sig så rik när man kan gå ut och plocka svamp och bär i skogen. Smultron i backarna och svamp inne bland träden. ImageDet är inte bara svamp som poppar fram i hagarna. Klövsjötackorna har nu äntligen kommit i gång och lammat. I vanliga fall sker detta i början på året men på grund av sjukdomen Smallenberg blev det mycket senare i år, men det gör ingenting man blir alltid lika glad när fårflocken har mångdubblats och man får chansen att lära känna en massa nya individer. Tanken är att utöka vår flock med Klövsjöfår men det är alltid några som får flytta till andra besättningar för att få bli avelsdjur.

ImageVi får avsluta dagens inlägg med den fina Granemålaungkon Inga, hennes tjurkalv ville inte alls vara med på bild. Inga är en sån där ko som man bara måste tycka om. Snäll och lagom nyfiken och lättmjölkad som bara den. Skall bli roligt och se hur hon utvecklar sig framöver.

Myran blir mamma

ImageVilken klump! största kalven jag sett på våra djur och på en kviga, ingen rolig upplevelse. Kalvarna på alla våra raser brukar bara trilla ur kon när det är tid för förlossning men denna gången var det tvärt om. Efter att flera dagar av att se ut som kalven kunde komma var det till slut tid för hans ankomst. Men efter några timmar av värkarbete tog alt stopp och kalven kom inte längre än att man såg klövarna. Efter en undersökning stod det klart att kalven låg som han skulle med frambenen ute och huvudet strax bakom men hann  vår så stor att hon inte orkade få ut han på egen hand. Jag och vår praktikant Hamish fäste dragrep i frambenen och fäste kon i ena hörnet, sakta men bestämt började vi sedan dra och efter ca 1 min var kalven ute välskapt på alla sätt och vis.ImageDen nyblivna mamman gjorde allt rätt och knöt an till kalven direkt och började slicka honom torr. efter bara en lite stund försökte han sig på sina första stapplande steg även om alt är väldigt nytt och stort kom han snart på bena och hittade mammans spenar och fick i sig den viktiga råmjölken som är full av fett och antikroppar som han behöver.ImageNär vi tittar till dom efter arbetsdagen har kon gömt han i halmen och han ligger så stilla han kan så vi inte skall se honom, känslan av att allt går nästan som det ska är underbar! Årets sista Granemålakalv har nu anlänt och vår flock har nu utökats med tre tjurar och en kviga.