Hjälp från Simone och Sven

Image

Simone och Sven har varit på besök här hemma precis som hos så många andra i Skåne och södra Sverige, vi har haft mer än vår beskärda del av skador under vinterstormarna men efter dessa två har vi klarat oss förvånansvärt bra. Att Skåne är ett landskap som utsätts för stormar och kraftiga sådana är något som man får räkna med så om man låter döda och skadade träd står kvar där dom kan göra skada eller om man inte ser till att säkra byggnader och då framförallt tak får man räkna med skador. Större delen av den skog som här till gården hittar man i Lybymosse. En mosse som aktivt brukad till för ungefär 50 år sedan där man skördade torv för husbehov och avsalu, gårdarna Lyby och Brunstorp hade alla andelar i mossen där man kunde skörda så mycket torv man ville. Mosse är i dag till stora delar täckt med blandlövskog som domineras av Björk men man hittar även Asp, Al och Ek.Image

Vi kraftig nederbörd och snösmältning blir den lågt liggande mossen mera en sjö än skog. Det områdena som tillhör gårdar som varit flitiga med torvskördandet är nu helt under vatten och det ända framkomliga vägarna är det vallar som lämnats för att kunna frakta den torra torven ur mosen. Dessa vallar är till stora dela bevuxna med träd och under stormar som dessa ligger därför träden i skock längs med dessa.

ImageSom jag skrev innan så är Björk det vanligaste trädslaget, den gillar vanligen fuktiga marker och har ett stort vattenbehov under sommaren. Björken är snabb att kolonisera nya områden och växer snabbt. Men även om man då kan tycka att mossen är den perfekta platsen för Björk så finns det en stor nackdel. Torv har ett lågt PH och är mycket syrefattigt för att inte rötterna skall dö måste björken ha ett stort men ytligt rotsystem.

Det funker förvånansvärt bra i början av Björkens liv men efterhand som bom blir större och tyngre börjar de ofta att luta och när det börjar blåsa lägger som sig helt ofta drar dom med sig andra träd i fallet och det gör att röjningen blir både farligare och svårare med stammar som ligger i spänn och rotvältor som måste undvikas.ImageInte bara förlusten av träden påverkar oss utan även en massa extraarbete när stängsel dras med när träden faller. Stängsel som detta måste lagas innan våren och kommande betessläpp. Mossen har under et senaste åren varit ett av våra fokusområden för restaurering. Vi fäller skogen i omgångar för att återskapa det öppna landskapet med betesdjur och en rik markflora. Dessa Björkar skulle alla fällas för eller senare som en del i detta arbete, det blev med Simones och Svens hjälp bara lite tidigare än beräknat.

Annonser

Skjut inte upp till morgondagen, det du kan göra idag

ImageNått ligger i luften hos getterna och inte bara bockdoften nu under brunstsäsongen. Besökte idag getterna med styrelsekollegan Ingemar som kom på snabbvisit från Värmland för att hämta hem lite nya avelsdjur. Getterna kommer fram som vanligt nyfiket springande så fort dem hör oss. Med lite grenar i handen klättrar dem snart på en för att komma till det bästa bladen. Vanan trogen börjar man räkna antalet djur och märker efter att par försök att det är en som fattas, ganska snart är det tydligt att det är en av våra äldre getter Lilja som fattas. Hon har haft en del problem med sitt juver sen i våras och den senaste veckan har det börjat svullna igen. Direkt början man tänka det värsta att hon ligger sjuk eller död i hagen men denna gången var det något helt annat som hänt.

ImageEfter lite letande hittade jag något helt oväntat, Lilja står där plötsligt mitt inne i skogen med en pinfärsk killing. Det är väll inget ovanlig att getter får killingar men för Lilja är detta andra förlossningen inom ett år, en omgång med tvillingar i vintras och nu en ensam liten kille. För att ta sig dräktig så snabbt efter den förra nedkomsten måste hon ha varit i mycket bra kondition. Ett bra betyg på ensilaget vi hade i vintras för det är det enda de får, varken pellets eller spannmål som annars är vanligt.ImageMen hennes problem med juvret hade förvärats nu när hon började fylla på till den nya killingen. Spenarna var stenhårda och alldeles fulla med råmjölk. Det är nästan omöjligt för en killing att suga på en sån spene när det normala är en spene som är stor som toppen på ett lillfinger. Lilja och killing fick flytta från flocken in i stallet för att vi lättare skulle kunna hjälpa henne.ImageSvärmors flinka fingrar mjölkar ut ca 2 liter ur ena spenen, en del fick killingen i sig med hjälp av en nappflaska resten hamnar i frysen. Alltid bra att ha några omgångar med frusen råmjölk då råmjölken är det viktigaste målet killingens liv. Den feta och näringsrika mjölk är laddad med alla de antikroppar och nyttigheter som små killingar behöver.ImageSå här ser det ute efter mjölkningen inte direkt nåt idealjuver men betydligt bättre både för geten och killingen. Om juvret hänger ner och är så stort som det var på bilden innan är det mycket lätt att det blir skadad och man får nya problem med infektioner. Med lite mer mjölkning kan vi ha tur och juvret återfår en mer normal form och killingen kan börja dia själv i stället för att få flaskan

Restaurera betesmark med mina bästa medarbetare

ImageFyra trådar av metall gör all skillnad om det skall vara en grön djungel av sly och vass eller en betesmark som är på väg att återfå sitt forna utseende. På mindre än ett år har våra Göingegetter och Allmogekor kommit lång med att öppna upp undervegetationen så solen kan nå marken så gräs och örter kan frodas, men än återstår mycket arbete med att bli av med alla dom rotskotten som Salix Asp och Björk skjuter. Det går att röja men effektivast är  ändå en blandning av betande djur som med sina olika betessätt som håller det i schack utan att man själv behöver lägga tid eller bruka röjsåg med bensin.ImageSeptember 2012 när getterna för första gången fick komma in i den nystängslade skogen var det ett överflöd av mat för dem, getter äter helst löv, skott och bark och de behövde inte anstränga sig för att hitta något av det. Lite förenklat kan man se getterna som skaparna av betesmark genom att dom röjer undan mindre träd och buskar medan kor är mera av förvaltare som med sitt betande underhåller markfloran. Får är ett mellanting betar gärna löv och sly men inte lika kraftfullt som getterna och dem klarar inte av förvuxet bete där är korna oslagbara att återigen få en rik och produktiv grässvål.ImageBilden här är från 2005 då vi utökade gården med vår mossskog, även om inte skillnaden är så uppenbar redan nu så är det värdefullt att ha bilder som denna för att se vad det är som har hänt. Människan har en förmåga att blicka framåt hela tiden och glömma det som man har uträttat. Det mest påtagliga kommer att bli när dom stora träden tas ner om några år medan arbetet som djuren gör nu är en nödvändig förberedelse, skynda långsamt för att få ett bra resultat.

Goat Moth varken mer eller mindre

ImageArbetet med att ordna med ved för kommande vintrar är inget för den klene, men det är ett jobb som ger mersmak. Det börjar man med att man vill restaurera betesmarker dels för sina djur men också för mångfalden av djur och växter som gynnas så står man snart inför faktumet att man måste låta motorsågen arbeta. Träd och överskottet från dem är ett stort hot mot vårt kulturlandskap av ängar och beteshagar. Så för oss är det dubbel nytta restaurerade beteshagar och massor av ved till vintern, det blir ofta en rik blandning av olika arter. De mest dominerande i år är Ask Asp Al och Björk. vilket är bra till lite halvbra ved om man räknar på energimängd men allt är odlat här på gården. När man står där som bäst och matar in ved för kommande vintrar är det ofta inte så spännande det som ger något är att se hur vedhögen växer närmare taket men så i går dök något roligt upp. Denna ganska stora mörka larv var fast besluten om att inte följa med in utan kröp i motsatt riktning. ImageFrån en ganska väl perforerad bit Asp hade varit hans hem fram tills i dag, jag har sett dessa nästan helt ihåliga asparna tidigare men aldrig vad som har skapat gångarna. Vi har nästan inga fina Aspar nere i mossen dåalla som vi sågar ner är mer eller mindre fulla av gångar och våra hackspettar har haft en förkärlek att hacka i dessa träd. Nu vet jag varför! vem kan inte motstå en sur och ganska bestämd larv på ca 5 cm?ImageDenna gynnaren hade en egenhet till, den luktade get, tänkte inte så mycket på det först. Asparna är tagna från skogen där våra getter betar och det är möjligt att en bock eller fem lämnade ett visitkort på denna stocken och det är det som sitter kvar än och ger doft åt larven. Men det hade jag fel i detta är gångarna som den Vanliga trädfjärilens larv gör. Den mer beskrivande namnet Vedborre borde användas i stället för att ge en rättvis bild om vad det handlar för ett djur för denna gynnaren lever i ca 4 år som larv innan den är redo för att förvandlas till vuxen och då äter den inget utan får nöja sig med energireserverna som den har samlat som larv. Så har vi detta med getlukten som snart fick sin förklaring av det engelska namnet Goat Moth vilket känns helt logiskt vilken fjärill skall man ha i sin gethage om inte en Goat Moth?

Hagmark på gång

ImageSåna fantastiska medarbetare man har vårt skogsbete har aldrig varit i bättre skick sen vi fick det stängslat för getter och flocken flyttade in. Tidigare år har vi mest haft kor på dom delarna av området som har varit mer öppet, det fungerade bra men deras tyngd och trampande fick som följd att den mjuka mossmarken blev väldigt knölig. Nu när vi bara har getter där inne återgår den snabbt till en jämt och fin grässvål, då korna gick mellan tuvorna hoppar getterna gärna på dom i stället och bidrar på så sätt till att området blir jämnare för var vecka som gå. Efter den senaste veckans ymniga regnande  fungerar skogen som ett översilningsområde som fångar upp sediment och näringsämnen från kringliggande åkrar och förhindrar att det sköljs ut i större vattendrag och bidrar negativt till vattenmiljön.ImageVintern 2012 började arbetet med att hugga och röja i denna delen och redan efter bara några månader med betesdjur ändras karaktären betydligt, Där mossa och lummer dominerade hittar man nu mer örter och gräs. Det är fortfarande alldeles för mörkt och många av dom träden som man i dag ser måste bort för att grässvålen skall kunna växa sig stark.ImageMedan det i vissa områden ser riktigt lovande ut känns det mer som en regnskog i andra, man får följa dom gamla stigarna som man använde då man skördade torv i mossen. Detta är inte ett projekt att skapa betesmark till djuren utan i stället att restaurera ett helt område till sin forna glans. Det kommer att finnas frodigt bete till djuren, timmer och ved att hugga, vattensamlingar till våra vänner grodorna, evighetsträd som är viktiga som boplats och skafferi åt våra hackspettar.ImageHär har vi delar av betesmarksskaparna  en till två gånger i veckan ger jag mig ut med motorsågen för att fälla sly och buskar till dom, dom flesta av vide buskarna visar redan kraftiga skador av getterna och när dom tas ner kommer getterna åt dom bästa bladen ocg skotten, efter en vecka återstår endast rengnaga stammar, det som från början var ogenomträngliga snår får nu ge vikna för hagmarksväxter. Endast dom största stammarna använder vi till ved resten får ligga kvar och bidra till kretsloppet, på mindre en ett år försvinner det mesta av riset och endast stammarna återstår.

Betessläpp

ImageDet formligen kokar av liv i skogstjärnarna efter en vecka med vår, grodhanarna kämpar hårt för att hitta en hona och säkra att just deras gener förs vidare till nästa generation. om några veckor kommer det att simma runt massor av svarta grodyngel i vattensamlingarna och kämpa mot tiden i takt med att vattnet dunstar och tjärnarna blir mindre och mindre.ImageTiden har även kommit för getterna att flytta ut från stallet och möta en ny säsong, även om dom verkar gilla att vara inne så är det inget som slår att vara ute. Färskt gräs skott och bark allt en get begär av livet. Men innan dom kan flytta ut blir det lite praktiskt arbete med att komplettera öronmärken på dom djur som har tappat ett eller bägge sina och värka klövar.ImageNär getterna går hela vintern på stall sliter dom inte klövarna som dom skall och dom blir förväxta. För att dom skall återfå en normal fotvinkel och börja slita på dom igen måste man klippa bort överflödet. Med en klövsax går arbetet fort och enkelt men det finkar även med en sekatör.ImageHalvvägs klar med ena bakklöven för den som är skarpögd ser man klövsaxen i bakgrunden.ImageAtt klippa klövar kan ta hur lång tid som helst men jag brukar ta bort det som uppenbarligen förvuxet så man återfår en fin klöv som är redo för att åter trampa runt i hagarna och slitas som den skall.ImageHagen full av sommarfina getter alltid lika spännande när man räknar in dom för första gången och får det till att vi har 28 st och det är fortfarande någon kvar som skall få så med lite tur  har vi snart uppe i trettio.

Ännu mera vår

Image

Våra killingar har gjort stallet till sitt och när kvigan Josefine är på besök hos tjuren verkar dom väldigt missnöjda med att hon inte finns hos dem och att hennes plats är tom. Josefine blir två år nu till sommaren och det är tid för henne att träffa tjuren och få en liten kalv förhoppningsvis om 9 månader. Hon är väldigt special Josefine av hennes fars alla avkommor är hon den enda tjejen, så med 9 bröder blir man lätt lite bortskämd och får bästa platsen i stallet.

Image

Den övriga flocken vilar som bäst ute i vindskyddet men så fort kameran kommer fram finns det alltid några som skall störa friden och vissa upp sig lite extra, det känns på dem att våren är efterlängtad, trots att det inte är något som växer i vinterhagen går dom ändå och letar efter dom första gröna stråna som tittar upp.

Image

Nere i skogen hittar man tydliga spår att våra hackspettar gillar vår senfärdighet med att ta han om vindfället, över hela stammen ser man hur dom har med enkelhet fått bort barken för att komma åt larverna som gömmer sig där under. På andra ställen ser man kottar som har rensats på frön.

ImageEfter en tung vecka med motorsågen tog vi en lugn fredag med sekatören och gav oss på vindruvorna i växthuset. Vi har ca 20 olika sorter vindruvor som ger skörd från sommaren långt in på hösten. Det vi inte hinner äta själva eller sälja pressas till juice, när pressningen är klar finns det fortfarande mycket gott kvar så våra grisar äter mer än gärna.

Image

Vårvärmen i växthuset motsvarar dom förhoppningarna som man har även om det utomhus är kring 0 och blåsigt. Inne i värmen växer sallad ruccola och salladsvitlök för fullt och det börjar röra sig i knopparna hos persikor aprikoser och nektariner.

Image

Men förra årets ympningar slår persikorna med hästlängder när dom redan har kommit i gång med dom första bladen. Nu är det bara att hoppas vi inte får en sen snöstorm och kyla får då blir det inte roligt för vårens allra snabbaste växter.

Motorsågar och kycklingar

Image

Trots att vintern hävdar sitt grepp om Skåne är det vårkänslor i stallet, Getter får kor och grisar väntar på tillökning för att inte tala om kycklingar, 25 stycken fick vi i första omgången och dom har nu fått flytta från äggkläckaren till värmelampan, dom är väldigt försekomma och hittar själva till mat och vatten. Alla kycklingarna i denna omgången är från olika Kulturraser så som Vit Leghorn och Smålandshöns, två av dessa Fifty five flowery och Smålandshönan är könsvisande. Det betyder att man på kycklingens färg kan se om det är en tupp eller en höna, man kan även se om fel tupp har kommit in till hönorna. Kycklingen till Höger är en Smålandshöna och den till vänster en Fifty five flowery silver. Hönorna av bägge dessa raser har kvar utseendet med randiga ryggar från sina vilda förfäder, tupparna till bägge dessa är ljusgula till grå/gröna och har endast mycket svaga markeringar på ryggen.

Image

Här har vi en Queen Silvia QS kyckling ytterligare en kulturras, i stället för ränder på ryggen har denna rasen sk måsteckning med fläckvis mörka och ljus områden. QS skapades under 1970-talet och blev klar 1976 och fick då namnet efter vår nya drottning. Rasen lägger bruna ägg ofta med mörkare partier på.

Image

Vi har även fällt dom sista träden vi dammarna så att vi har en nya hage till våra getabockar när sommaren kommer, det som skulle vara ett litet och enkelt projekt har försenats av dåligt väder och andra saker som har kommit i mellan. Men nu är dom sista träden fällda stockarna samlade och allt riset lagt i höger för att torka fram till Valborg, när bara tjälen går ur marken skall vi börja sätta upp stängselstolparna och få eltråden på plats.

Image

Vår gamla bockar Billy och Sauron var två väldigt metrosexuella herrar, när getterna inte brunstade och behövde deras tjänster trivdes dom bäst med varandra, förhoppningen är att våra två nuvarande killar skall trivas lika bra i hopp Charlie och Dunderhård har inte känt varandra så länga men när man inte har något alternativ så kommer dom nog att trivas lika bra med varandra.

Image

Har även passat på att utforska vårt nya skogsstycka i Lybymosse, flera tecken från äldre tiders torvskördande hittar man där, i vissa delar är det mer vatten än mark så här på vintern då alla dom gamla torvgravarna fylls på från alla bäckarna som går genom området, här och där hittar man högar av gamla stubbar som man har grävt fram när man har tagit upp torven för att torka. Man hittar även lite mer otrevliga lämningar i form av flaskor och metallskrott  dom tidigare ägarna har satt en väldigt stor tilltro till naturens förmåga att bryta ner saker. Vi drar vårt strå till stacken för att städa upp dessa miljösynder vilket inte alltid är negativt en mycket intakt och fin bakugnslucka kom fram sist vi var nere, med lite blästring kan den få ett nytt liv i vårt nya rökhus.

Odlingslandskap

Image

Det här med gamla kartor och fotografier har alltid fascinerat, det är väldigt lätt att tro att landskapet alltid har sett likadant ut men med hjälp av äldre materiel kan man få en mer korrekt bild av hur det har förändrats. 1865 såg gård ut såhär egentligen så finns inte ens vår gård då den bildades först 1917. Området till vänster om F i Frosta var det som senare skulle bli Bokeslundsgården, som man kan se var det öppen mark, som användes till bete eller odling.

Image

På 1910-talet delades mossen upp mellan dom olika byarna och gårdarna i området så att så många som möjligt skulle fått tillgång till torven som man använde för att elda med.

Man skapade många små mosslotter som ofta låg i anslutning till kanten så att man kunde ta sig dit med nån typ av fordon vanligen häst och vagn. Hur man använde sin mosslott skiljde sig mycket, vissa hade det som torvtäckt under lång tid och dessa områden är i dag värdefylla viltvatten där fåglar och amfibier trivs. Dom områdena som är gulmarkerade visar att det var odlad mark medan det som är streckat användes som torvtäckt och möjligen bete.

Image

Till 1970-talet har saker förändrats drastiskt, dom en gång så viktiga mosslotterna har mer eller mindre övergivits och väldigt lite aktivitet sker på dessa, i  takt med att jordbruket har utvecklats har dessa små och olönsamma områdena fått stå oanvända och skogen har brett ut sig på nästan hela mossen. Vissa områden används fortfarande som bete men skördandet av torv har upphört.

Image

Image

På dessa två fotografier från den 30 augusti 1953 av landskapsfotografen Mårten Sjöbeck, som bildtext står det ”Enligt uppgift på platsen utgör arealen 70-80 tunnland. Traditionen uppgiver, att mossen hemsökts av eld två gånger. Bilderna visa västra mossranden.”

Man ser en del träd men karaktären är ändå den av en öppen betesmark, det har hänt mycket på dom nästan 60 år sen dessa bilder togs, i ett allt mer högintensivt odlingslandskap har Lybymosse fått förbli till största del orört och lämnat till fri utvekling då träd har vuxit upp, mossen har utgjort ett viktigt utrymme för vilda djur i det annars så skogfattiga området, i dag hittar man Rådjur och Kronhjortar samt gott om vildsvin i mossen.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑