Hemma bäst

IMG_2075

Efter två intensiva veckor med att besöka gårdar runt om i Europa är man nu till slut hemma igen. Det är mycket som hinner hända på två veckor. Den första frosten la sin hand över trädgården och gjorde att man fick se vad som gömde sig under alla bladen. Med fantasi eggande namn som Delicata Zeppelin, Sweet Dumpling och den bästa av dem alla Uchiki Kuri. Efter hand som de mognar får vintersquashen flytta in och kommer sen att hålla sig fina i flera månader, ibland även ett helt år. Vintersquash är mycket tacksam att odla och att använda i köket så därför utgörs den en stor del av trädgårdens yta. Vi odlar vintersquash och deras släktingar gurka, melon mfl på något som heter mypex. Det är en planskoleväv som är mycket tålig som som kan återanvändas år efter år. Den vi har är svart till färgen för att ge våra plantor det som de gillar allra mest nämligen värme. Den svarta mypexen värmer snabbt upp jorden på vårarna samtidigt som den är genomsläpplig för vatten, den skapar ett prefekt mikroklimat och gör att behovet av rensning blir minimalt.

IMG_2063

 

Det är inte bara trädgården som skall förberedas för vintern, även ute i de olika bigårdarna finns det fortfarande arbete att göra med den sista fodringen inför vintern. Bina har sedan augusti börjat förberedas sig för den kommande vintern och i samma takt som antalet blommar har minska har bisamhället gjort det samma. För att samhället skall vara välrustade har vi sett till att de har ett lagom stort utrymme inför vintern så att de inte behöver värma upp mer än nödvändigt sen när kylan kommer. En annan viktig sak är att det finns tillräckligt med pollen i varje samhälle så att till våren då bina börjar förbereda sig inför sommaren och antalet bin ökar används pollen som foder i det växande samhället. Vill man ha friska och starka samhällen behöver de även behandlas mot parasitkvalstret Varroa som lever på bina och deras laver. Vi på Bokeslundsgården har valt att använda den ekologiska metoden med bla Mjölksyra i stället för bekämpningsmedlet Apistan som kan lämna restprodukter i den färdiga honungen.

IMG_2068

Medans hösten betyder förberedelser inför vintern betyder det för andra ett slut. Hur bra ens djur än har haft det är det aldrig en rolig dag när man tar det slutliga beslutet vilka djur som kommer att få leva kvar som föräldradjur till nästa generation och vilka som kommer att sluta på tallriken.  När vi säljer kött till privatpersoner och restauranger använder vi oss av det bästa småskaliga slakterierna vi kan hitta så att djur som har haft ett bra liv även skall få ett bra slut. Det djur som vi äter själva slaktar vi här hemma på gården, minimalt med stress och inga transporter. Att kunna slakta och ta tillvara på ett helt djur är kunskap som blir mer och mer ovanligt. Idag fick vi hjälp med slakten av våra två praktikanter som är här för att lära sig just om detta. För oss är det att respektera djuret att ta till vara så mycket som möjligt och inte kasta mat. Våra praktikanter har nu fått prova på allt från att bedöva, avliva, plockning, urtagning  till styckning. Bara för att själva slakten nu är klar är det mycket arbete som återstår, soppa som skall kokas på krås, ben som skall saltas och sen rökas och så kanske det godaste av allt inkokt kalkonlever med kalkonfett mera bilder på detta kommer framöver.

 

IMG_2079

Måste bara få avsluta med en sista bild från dagen, detta är på en av det blivande föräldrar djuren. När man ser hennes fantastiska fjäderdräkt fylld av gyllene toner och stänk av guld blir man så nyfiken på att se hur hennes kycklingar kommer att få för färger. Om några månader när vårens kycklingar kommer får vi svaret.

Annonser

Kycklingar på grönbete

Image

Årets första omgångar med kulturraskycklingar har nu flyttat ut i sina betesburar. Varje dag får de färskt rent bete som de kan äta och leta insekter i. Då burarna flyttas varje dag  slipper kycklingarna komma i kontakt med sin egen gödsel samtidigt som vallen blir gödslad. Burarna flyttas enkelt med hjälp av en hjulsläde och handtag i var ände av buren beroende på om man vill flytta den framåt eller bakåt.

 

Image

Kycklingarna har allt de behöver i buren, vatten och mat som fylls på i samband med att buren flyttas då god foderhygien är viktigt för att ha friska kycklingar som växer och utvecklas bra. Kycklingarna väljer mellan gårdens egna havre och korn kompletterat med proteinfoder och så mycket gräs, örter och småkryp som de kan hitta.

Image

Buren har en stor inomhusdel där de är skyddade från regn och sol där de även sina sittpinnar. Att sova på pinne är en stark drift hos hönsfåglar och bidrar till djurens välbefinnande och ett utlopp för ett naturligt behov. Pinnarna sitter 20 cm från bakväggen och därefter 30 cm emellan. Varje kyckling har gott om plats och stor valfrihet i var de skall sitta.

Image

Buren är byggd i tryckbehandlat virke för att tåla utomhusmiljön, inomhusdelen är klädd med plåt i tak och väggar. Utomhusdelen är klädd med putsnät vilket är kraftigt och formfast och ger fullgott skydd mot rovdjur. Lite mindre än hälften av utomhusdelen är sedan taktäckt för att skydda foder och vatten från extern förorening.

Image

När buren skall flyttas fäller man ner en avdelare som underlättar arbetet med att få tag i och hantera djuren övrig tid används inte avdelaren som syns i taket. Kycklingarna flyttar ut i burarna när de är mellan 6 och 9 veckor beroende väderförhållande. När kycklingarna är mellan 4 och 5 månader är det nästan fullvuxna en vanlig kyckling som man köper ute i affären är mellan 5-6 veckor när den är färdigvuxen, det djur som är lämpliga för avel flyttas för vidare uppfödning medan det andra slaktas. Burarna är lämpliga för det flesta typer av fjäderfän så som höns, pärlhöns och kalkoner.

 

 

Fina fantastiska ägg

Image

Visst är det läckra? en omgång med s här svarta ankägg fick vi i våras från en uppfödare i Småland. Var har under nästan alla år haft ankor här på gården. Flera olika raser har passerat men alltid lantras, men så i våras snubblade jag över rasen som lägger dessa riktigt mörka ägg. Det är från en amerikans ankras som heter Cayuga som härstammar från staten New York. Ankan i sig själv är kolsvart men skimrar  i grönt över hela kroppen och är en riktig prydnad att ha i trädgården. De är väldigt tillgivna och kommer gärna upp till en och ber om mat när man är ute hos djuren. Efter ett väldigt bra kläckningsresultat men lite rovdjursproblem har vi nu en fin avelsgrupp på 4 djur som snart kommer att börja värpa på allvar. Nu under hösten har det kommit lite ströägg från dem och våra andra raser men nu när det olika grupperna är uppdelade för avelssäsongen hoppas vi att alla honor skall komma i gång med värpningen ordentligt.Image

Förutom att kläcka till oss själva och för att bibehålla storleken på våra avelsgrupper säljer vi både avels och matägg till restauranger och privatpersoner. Många hämtar direkt på gården men vi skickar även en hel del med posten till dom som inte har möjlighet eller bor för långt bort. Om man redan har en besättning eller vill börja från grunden är avelsägg den perfekta starten, mycket av dom sjukdomar som finns och som drabbar fjäderfä smittar inte via ägg eller så är möjligheterna att desinficera äggen betydligt enklare än om man tar in ungdjur eller vuxna. Även möjligheten att skicka ägg gör att även om man inte har så stor plånbok eller egen bil kan man skaffa sig nytt genmaterial till sin flock.

Image

Vi har i dagsläget 3 olika ankraser, 1 kalkon, pärlhöna och duva, samt 12 olika avelsgrupper med höns. Nästan bara Svenska kulturraser men även ett par lantraser får slinka med. Att det skulle bli så många var det väll ingen som trodde från början men när vi fick upp ögonen för kulturraserna var det lite som att vi var arken och det raserna som inte fick flytta hem till oss skulle spolas bort för evigt. Så i mer än 10 år har vi nu kämpat med att bevara och sprida dessa fantastiska Svenska raser som är en levande och viktig del av vår historia. Sedan nästan ett år finns det även ett organiserat bevarande för dessa raser i Svenska Kulturhönsföreningen http://www.kulturhons.se/  intresset för raserna och föreningen har varit enormt och jag tror inte någon hönsaförening har haft en så flygande start som Svenska Kulturhönsföreningen.

Image

Det var ju inte det jag skulle skriva om utan det här, premiär för äggkläckningssäsongens. Efter lite förflyttningar och intrimning av värme och fuktighet är nu årets första omgång med ägg på plats och om tre veckor har vi våra första kycklingar klara. Nu när vi väll har startat äggkläckaren kommer den att vara i gång fram till slutet på juli. Det är den längsta äggkläckningssäsongen vi har haft men intresset för våra avelsägg och slaktkycklingar. För att kunna ha en så lång säsong som möjligt får vi börja så här tidigt och sluta sent. Hade man haft obegränsat med plats och fått välja helt själv skulle alla kycklingarna varit kläckta innan maj och inte tidigare än början på februari. Då växer kycklingarna med den ökande dagslängen och börjar värpa redan samma höst. Så nu är det bara att hålla tummarna för att vi inte får några långa strömavbrott eller andra missöden och att tupparna har skött sitt jobb.

Foie Gras med gott samvete!

Image

Efter gårdagens ankslakt har vi mängder av fina levrar som skall tas tillvara på bästa sätt. I media förekommer då och då rapporter om de förfärliga förhållanden som mängder av gäss och ankor lever under för att producera den eftertraktade feta levern Fois Gras. Djuren tvångsmatas genom att man för in en slang i deras hals och överfyller deras magsäck med ångad majs eller annat liknande foder. Detta leder till en sjukligt förstorad lever hos dessa djur. Här har vi i stället Bokeslundsgårdens tappning av den klassiska Foie Gras gjord på lever från frigående ankor, inte lika stor och fet men man kan äta den med ett gott samvete.

Image

För att få vår Foie Gras så god som möjligt får vi börja att rena ankfettet som vi fick från slakten. Först sköljer man bort så mycket blod som möjligt och lägger klumparna i en gryta med vatten, sen låter man det sjuda på svag värme tills allt fett har smält och det som finns kvar är klumpar av bindvävnad. Dessa silar man bort och låter det hela stå och svalna, fettet lägger sig överst i grytan och är lätt att sen använda.

Image

Levern rensas från det blodkärl som finns i den genom att man drar försiktigt i dem lite som ett blixtlås längs sidan. Kärlen sitter djupt och levern öppnar sig av kraften när man drar. Efter rensning skall de kryddas med salt peppar och lite cognac efter smak medan fettet skiktar sig.

Image

När det är klart är det tid att lägga de blivande Foie Grasbitarna på burk. Med hjälp av en spruta sugs fettet upp och ett fint lager tillsätts till varje burk, till vår typ av burkar ca 25 ml. Fettet kommer att förhöja smaken och göra levern mer lik Foie Gras i smak och textur.Image

När detta är klart skall burkarna ner i ett vattenbad och in i ugnen på ca 100 grader i 40-60 min, förvaras sedan svalt. Innan man skall servera en burk är det bra om den får stå i rumstemperatur några timmar innan för att bli lättare att skära/bre på tex rostat bröd.

Tid för ridå

Image

Varje årstid har sin charm våren med naturen som vaknar efter en lång vinter, en explosion av liv och nyvaknande livskraft. Sommaren tid för det lätta livet, sol och mat i överflöd för både folk och fä på gården tempot är högt för det är mycket som skall hinnas med. Hösten kommer precis i rätt tid, den klara höga luften krispiga dagar med löv under skorna och sträck av flyttfåglar. Förberedelser för vintern och för nästa år börjar, jordkällaren och förråd fylls på med mad natur och trädgård har att ge. Men även frysen skall ha sitt och det allvarligaste arbetet tar sin början. En del av våra gamla trotjänare skall få ge vika för yngre förmågor för att säkra rasernas fortlevnad. Vår lördag gick i förberedelsens och slaktens tecken, 20 äldre hönor och tuppar och 8 ankor var reda för den sista färden. Det är inget som man glädjes över men det är nödvändigt, har man haft dessa djur under flera år, fodrat städat och skyddat dom för rovdjur vill man att även slutet skall vara det bästa möjliga. Så dom får sluta sina dagar här hemma på gården i stället för att transporteras till ett slakteriImage

Alla djur skall skyddas mot onödigt lidande i anslutning till slakt och slaktar man hemma förekommer det inligt min mening inte. Man får slakta sina egna höns för husbehov själv, djuret fasthålles under tiden man bedövar det med ett slag mot huvudet. Efter att djuret är medvetslöst avlivas det genom att man hugger av huvudet och tömmer kroppen på blod. En lagom pinne eller vedträ fungerar ofta utmärkt till att bedöva med, den vass handyxa och en stadig huggkubbe gör avlivandet säkert och snabbt. För att underlätta avlivningen har vi en liten klyka av två spikar som vi fäster huvudet i innan hugget för att försäkra oss om att eggen hamnar där den ska.Image

Efter att djuret har avlivats hängs det upp i fötterna för att allt blod skall rinna ut, det får sedan hänga i ca 30 min innan själva plockningen påbörjas. Höns och kycklingar är i mitt tycke de lättaste att plocka, vi har en stor skållgryta med varmt vatten, nån stans mellan 70 och 100 grader, Kallare vatten betyder att man får doppa som längre varmare kortare tid anledningen till doppningen är att fjädrarna skall lossna lättare. hur länge man skall doppa är en kunskap som man får förvärva själv genom att prova sig fram, är man för snabb blir plockningen svårare för fjädrarna sitter för hårt, har man kroppen för länge i badet blir skinnet skört och köttet missfärgat av värmen. Efter plockning väntar urtagning, en vass kniv är nödvändig och med ett underlag av tidningspapper har man alltid en ren och fin yta att börja med när man tar ett nytt djur. Det finns en del matnyttigt på inne i en fågel hjärta lever och muskelmage är alla lätta att hitta och smakar mycket bra. Efter urtagning kan man skölja kroppen i kalt vatten och sen låta den torka. Antingen  tar man hand om djuret direkt och fryser eller tillagar men man kan även låta kroppen hänga svalt och välventilerat för att köttet skall få mogna och torka lite.

Image

Är höns lätta så är ankor motsatsen, även om man använder sig av en plockmaskin så blir det mycket kvar att handplocka  för att få en fin slaktkropp till middagsbordet. Denna mycket gula och välväxta andrik är efter våra egna Blekingeankor, hemproducerat foder och ständigt utedrift ger friska och fina djur som man kan slakta med ett gott samvete.