Fifty Five Flowery guld och silver

Med denna artikel hoppas jag sprida kunskap om en av Sveriges unika värpraser.
Som många redan vet är F.F. (Fiftyfive Flowery) en så kallad Silverudds ras.
Pastorn Martin Silverudd arbetade i flera smålänska samhällen under senare delen av förra århundradet. Under denna tiden tog han fram ett flertal värpraser som skulle passa den svenska värphönsnäringen. På så sätt skulle man undvika att använda de allt mer förekomande värphydriderna. F.F. var hans första och troligtvis bästa ras, den används fortfarande på kläckerier.
Jag hoppas att ni skall tycka att det är lika intressant som jag, och om det är någon som blir intresserad av att bevara F.F. går det bra att kontakta mig, min adress och telefonnr. finns i slutet.

Fiftyfive kommer av att de första korsningarna som ligger till grund för rasen skedde 1955,
Flowery (= blommig) syftar på den vitfläckiga täckningen hos hönorna men som tupparna helt saknar. Silverudd kallar själv FF för den första svenska rasen, efter den första slumpvisa korsningen 1955,
1958 var rasen klar! Då bestod den av 70% Överlida och Hårsbäcks vit leghorn och 30% brun leghorn. Det finns ingen ras som har så stor färgskillnad mellan könen som F.F.
Skillnaden är så stor att det är svårt att tro att det är av samma ras.
Tupparna är helt vita med små grå fläckar på kragen och på sadlen, medans hönorna är vitfläckigt legbarfärgade. F.F. finns även i 2 färg- varianter F.F. guld (G.F.F.) och silver (S.F.F.), GF.F är främst en tupplinje medan S.F.F. är en hönslinje. Skillnaden där i mellan gäller främst deras användbarhet vid könsvisande korsningar. När man korsar en G.F.F.tupp med en SFF höna blir hön-kycklingarna GFF. FF är 100% könsvisande även i korsningar, Silverudd skriver själv att man utan svårighet kan sälja en miljon daggamla hönor, renrasiga eller korsningar utan att
det kommer med en enda tupp. Anledningen till att han kan lova så mycket är att tuppkyklingarna är gråvit- gula i färgen och att hönkyklingarna är randiga(vid ren avel) Eftersom F.F. har så många gener som är användbara vid könsvisande korsningar ger den även i korsningar med de flesta andra raser könsvisande kycklingar. Rasens särprägel med nästan vita tuppar och färgade hönor beror på tre gener B (randighet), e+ (vildtyp) och mo (vitfläckighet). Dessa gener fungerar i ett mycket speciellt trippel-samarbete, B i komdination med e + ger autosexing (färg skillnad mellan könen). B och mo är faktorer med ”vitefekten”. Eftersom B sitter på könskromosomen ger det följande genupp-sättningen för tupp (BB-momo) och hönorna har (B-momo).
Eftersom tuppar har fyra faktorer för vitt och hönor tre (könsbundet B i enkel uppsättning) så blir tupparna vita medan hönorna bara blir vitfläckiga. Man kan säga att vitfläckigheten (blommig) slår ut i full blom hos tupparna och det är det som gör dem vita. Från början fanns F.F. bara i guld men för att den skulle bli intressant som en hönslinje avlades en silver variant fram 1960. Det är denna som är vanligast i dag. FF har som många blommiga raser den trevliga egenskapen att hönorna blir storblomigare efter första ruggningen. Så om man tycker att tupparna är i blekaste laget kan man trösta sig med att man har så många fler hönor en tuppar. F.F. har varit moderlinjen i en korsning med RIR för att ta fram en brunvärpande korsning som heter Rubin 88. Även andra raser har använts som korsningspartner för att få fram en bra brukshöna några som testade var Minorka, Sussex och Plymouth rock men Rhode Islands Red, (R.I.R) var den bästa. Det som har gort F.F. till en sådan bra hönlinje är den ypperliga skalkvaliten, den stora motståndskraften mot Marek och naturligtvis fördelen att kunna könssortera kycklingarna visuellt och inte via kloaksortering. I år fyller F.F. 50 år som ras, detta är smått sensationellt att den har lyckats att överleva så länge i de multinationella jätteföretagens tidevarv. Martin skriver att F.F. är värd ett bättre öde än att kanske så småningom försvinna eller reduceras till en sportras. Antalet djur som finns kvar är mycket lågt, FF är en unik kulturras och det vore beklagligt om den skulle försvinna helt.

IMG_2283

Fiftyfive Flowery
Av Martin Silverudd, Vetlanda

Fiftyfive Flowery (FF) är den första svenska hönsrasen.
Den framkom 1958 efter selektion i en panmixstam (panmixi=slumpvis korsning), som hade ungefär 2/3 Vit Leghorn (VL) och 1/3 Brun Leghorn (BL) i härstammningen.
Fiftyfive som ju betyder femtiofem, symboliserar det år (1955) då den första korsningen utfördes, som ledde till rasens uppkomst.
Flowery betyder blommig och syftar till den vitfläckiga teckningen hos hönorna (tupparna saknar denna helt).
Rasen har en enkel genetisk konstitution beträffande de gener, som ger den dess speciella färgtyp och därmed de sammanhängande egenskaperna.
Genen B (barred=könsbundet tvärrandig) kommer från VL.
Även genen mo kommer från VL och det kan betäcknas som en smärre sensation. Mo betyder mottling (vitfläckig). Houdan, Ancona m fl har mo-genen.
Eftersom mottling hos Orloff inte betingas av mo-genen, så kan man inte utan vidare vara säker på att mottling hos FF är identisk med mo hos Ancona.
Detta kan lätt undersökas genom en korsningstest.
Genen St (striped down, strimmigt dun) har FF fått från BL i ursprungslinjen.
Generna B, mo och St fungerar i en slående och intressant trippelsamverkan och harmoni, som starkt skiljer rasen från alla andra.
Men även s (guld) eller S (silver) spelar en stor roll i FF.
Dagens FF odlas nästan uteslutande i silver, fast i begynnelsen fanns FF endast i guld.
I en ras som FF ger silver nästan obegränsade möjligheter till könsvisande korsningar av ”sex-linked” eller ”autosexing” typ.
FF är könsvisande (autosexing).
Det är ingen svårighet att sälja en miljon daggamla hönor, renrsiga eller korsade, utan att det kommer med en enda tupp.
Dunfärgen liknar legbars, men är dunklare genom mo-genens inverkan.
Trots att FF har en enkel rasteknisk konstruktion, har den ändå en enastående rasprägel.
Kombinationen av B, mo och St är ovanligt lyckad, i synnerhet när man arbetar med VL som främsta grundmaterial.
Rasens särprägel med nästan vita tuppar och färgade hönor beror av de tre nämnda generna.
Och därvid att märka att St, som i sig själv är könsdifferent beträffande färgen (strängt taget kanske inte i sig själv, utan skillnaden kan nog förklaras genom tupparnas dubbla uppsättning av X-bundna gener eller genom hönornas Y-egenskaper) är en viktig gen.
Då Lamoreux framställde Ancobar fick han inte någon  så stark effekt som karakteriserar FF,
fast han använde kombinationen av B och mo, ty genen E hos Ancobar kan inte alls hävda sig som e plus St i sällskap med B och mo. Eftersom FF-tuppar har dubbel uppsättning av B (homozygoti) och hönor har enkel (hemizygoti), så blir B tungan på vågen, som mera totalt än i någon annan ras (gäller fjäderfärgningen) skiljer tupparna från hönorna.
Den autosomala mo-genen är liksom den könsbundna B-genen som uppenbaras i ”viteffekt”, B i randigt och mo i fläckigt.
En höna som är ren för B, mo och St behåller sin ”St-B-färg men blir ”vitblommig” genom mo-genens närvaro.
En tupp däremot blir nästan helt vit genom att den har dubbel uppsättning av både B och mo, så att ”viteffekterna” tar överhand till den grad att tupparna ”slår ut i full blom”, blir nästan helt vita. De har dock alltid små regelbundna grå fläckar på halsen, vilket är det mest rastypiska hos dem.
Tuppar av guld-varieteten har alltid lite gul/rött på skuldrorna.
FF har i praktisk odling visat sig ge  mycket gott resultat  både beträffande livskraft och produktion vid korsning med ett par linjer av ett par andra raser.
Detta beror dels av att linjerna passar varandra (”nicklinjer”) och dels av att den starka inavlen genom 10 år som den äldsta FF-linjen utsatts för.
FF hör till de vackraste raserna.
Det gäller förstås hönorna. Då de ruggat blir de ännu vackrare, ty då blir de mera ”storblommiga”.
Guld varieteten är vackrast.
Man kan lätt könssortera VL och VL-korsningar med 100 % säkerhet med någon sex-linked metod.
Men autosexing har alltid sina fördelar i ett modernt avelsarbete framför ett en blott sex-linked sortering, varför vi tveklöst tror att autosexing-metoder blir melodin i framtiden.

Autosexing betyder att en ras är könsvisande i sig själv (FF, Rhodebar, Cambar, Leghorn mfl. Sådana raser har funnits sedan 1929.

Sex-linked sexing  innebär att man får könsvisning genom att korsa två raser eller linjer som inte är könsvisande i sig själva, t ex NH X LS, BL X GPR m fl.

IMG_7005

Annonser

3 comments

  1. Är intresserad av rasen FFF. Har själv isbar, enligt uppfödaren ska de vara renrasiga. Om jag har förstått det rätt så är det en tålig ras. Nu har vi värme på i hönshuset på vintern men det kan ändå krypa ner mot noll och tom någon natt ett par minusgrader. Är det en ”tålig” ras? Är det en trevlig ras? Våra höns har hönsgård men går vanligen helt fritt dagtid på sommaren och då vi har småbarn är det viktigt att det är en trevlig (inte aggressiv ras) ras. Kan man köpa avelsägg av dig? Hur kommer jag i kontakt?
    Min e-post adress: eva_astrom66@hotmail.com

    • Hej

      FF är trevliga vi har dom ute i en fruktgård på sommaren där vi har mycket besökare, men vist måndagsexemplar kan förekomma och då är det bara att ta fram yxan.
      Vi har våra helt ouppvärmt och det klarar dom bra vi kommer att ha ägg till salu framöver.

      //Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s